Ja lovar, jag ljuger inte asså! Alla som känner mig väl vet att ända sen jag var liten har jag haft en sjuk relation till mina naglar. Jag tänker man kan jämföra det med rökarens relation til sin cigarett. Det är något man vill ha varje dag och man vet man kan få det. Det låter äckligt- ja vet! Jag biter på naglarna. Jag erkänner.
- Hej, jag heter Therese, och jag är nagelbitare.
- Hej Therese!
För ett tag tillbaka köpte jag en 5-förpackning med små nagellackflasker, självklart i olika färger. Från rosa till pärlemor. Jättefina! Verkligen! En dag förra veckan, så tänkte jag att det skulle vara fint med lite nagellack. Så jag tog fram det, målade på- klart. Och vet ni vad, det har suttit kvar i en vecka, utan att jag har bitit på naglarna. *wow*
Så det är en stolt Therese som kan meddela att jag har ingått ett avtal med mig själv, att fram till april skall jag spara mina naglar så de blir långa och fina. Detta är då en del av planen för resan till Egypten :) Jag vill gärna få tips om hur jag kan behålla det här. Anyone?
PS
Bara för att svara på en liten sak som jag såg tidigare: Blommorna är från min kära mamma :)
Det är tulpaner och de står fortfarande och blommar på bordet, suuuperfina!
Det är tulpaner och de står fortfarande och blommar på bordet, suuuperfina!
D.S
mina naglar var sköra tidigare. nu har jag nagellack jämt, alltså verkligen JÄMT, nu är dom hårda som stål. Puss
skriven