Moofasaa

Jag har precis sett Pixlars nya tecknade/animerade film. Den heter "The tale of Despereaux" och var väligt bra. Men jag älskar ju Disney och liknande filmer :) I filmen är det en scen där en prinsessa står i fönstret och längtar till en värld där solen skiner och allt är bra, väldigt klisché, but anyway.

Så jag började tänkta på det, att längta. Jag längtar otroligt mycket efter min familj, mamma, pappa, Marlene, mormor, Åke, Simpson, Oscar- men jag vet att jag kommer att träffa dom snart. Jag längtar jättemycket till sommaren med sol, bada, fina kjolar, varma kvällar och grilla i parken. Men jag vet att sommaren kommer, snart. Jag längtar till resan som jag och Ronny ska göra under påsk ( vi ska till Sharm al sheik, Egypten). Jag längtar till Malle kommer tillbaka från att ha vart i utlandet i över 1år. Det längtar jag mest efter :) Det som slog mig, är att längtan är något du känner för du har kännt det förrut. Eller vart med om det tidigare. Du har haft något men mist det. Därför kan längtan vara jobbigt. Kanske det är bättre att drömma? Drömma om något man aldrig haft? Drömma om något du aldrig har gjort eller upplevt?

jaaduuu, nu ska jag drömma mig bort med hjälp av stroganoff och ris, medan jag längtar till min date med Helen ikväll :)